I alla fall så var Leeman tyst, tystare...jobbigt att ha kul, för kul..
Vi börjar från början med en lugn morgon, solig frukost på terassen på Sacramento, vi insuper utsikten och kollar bygget från första parkett..
Ulf och Birgitta hörde av sig fram emot lunchen då de hade ärenden och bilen skulle sättas in i garaget och han behövde hjälp med detta...vi träffades i backen och körde allra längst bort till hyddan där och beställde god lunch, det blåste och vågorna slog mot stranden med det var en varm vind.
Maggie skrämde alla när hon fick besök genom staketet av en liten perro som stack in nosen för långt, då blev det väsen under vårt mesa...och alla hoppade en halv meter, vi hade glömt att hon var där!
Eftermiddagen för vår del tillbringades i solens sken, vi gick hem längs strandpromenaden och vilade på terassen en timme för sedan skulle vi ses hos Paco, för då skulle killen som skulle besiktiga el cotche de Leemans inför kommande bilbesiktning, och sedan skulle Birgitta och jag gå och kolla på lite presenter..
Vi hade sedan sällskap uppför backen för att gå hem och ladda för vernissagen som skulle ske hos oss vid 20 tiden, jag hade då laddat med snittar och en bubblande Rosada för att visa de tre tavlorna som jag har målat i Hansemans tvättstuga/ateljé!!
Kvällen avslutas med ett besök på den bästa krogen uppe i backen La Tartana där vi fick så god mat.
Det var det bästa som vi ätit ute någonsin..Gott grillat kött med goda tillbehör och god dessert och en fantastisk mysig miljö och en trevlig engelsmans om serverade oss.
För att återgå till djungeln så var alla inte i form, men det hade inte med för mycket vin att göra utan "det jävla benet" som Ulf har så det var därför som det var lite tungt denna kväll.
Vi hade den sista kvällen med gänget som blev hur trevlig som helst och vi tackade varandra för en underbar månad tillsammans - det har varit i G dur hela tiden, det tror jag att ni kan se på bilderna!
Vi har en bra reseledare, det tror jag att alla kamraterna som har varit med under tiden kan skriva under på, trots ont i kroppen så är hjärtat stort och humöret på topp när han har folk runt sig...
Muchos Gracias Senor Leeman med Senora Birgitta - för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar